Se mig - jag är också människa!

Om jag tillåts att för enbart en stund vara mer biologiskt krass än filosofisk, så måste jag få ställa en fråga - hur många procent av kroppen kan vara artificiell innan man inte längre klassas som Homo sapiens? Ni kommer förstå frågan längre ner...

Bloggosfären har sedan dag ett kryllat av uppmärksamhetskåta småflickor, som mer än gärna visar pattarna för att pappa inte läste godnattsagor för dem när de var mindre. Som tur var började detta fenomen avta lite när flickornas ADHD kickade in ordentligt och de insåg att man faktiskt var tvungen att ha nåt att säga när omvärlden tröttnat på deras genitalier.

Vissa förstod trenden, andra inte...

30 år gammal och sorgligare än sista tonen från den ständigt spelande orkestern på ett sjunkande Titanic - I give you "FanFITT".



"...jag har inte känt för det. *boobies, boobies, boobies* ...på alla jävla, fuckin' kossor *boobies, boobies, boobies* ...och sånna här bajssaker *boobies, boobies, boobies* ...sliip tajt fåkers! *BOOBIES!!*

Utan att på något sätt försöka vara elak, nedlåtande eller cynisk - när ska fröken inse att allt hon är är ett uppblåsbart cykelställ, för mig att parkera dolmen i när jag ledsnat på att använda den som gag i hennes korkade käft? Och så tycker folk att jag objektifierar kvinnan istället för att ta mig tid att lära känna henne från insidan? Geeh, wonder why!

Att: http://www.nattstad.se/FanFITT