Det krävs en hel del för att jag ska få dåligt samvete men när tårarna rinner ner för hennes kind efter femte, sjätta käftsmällen så undrar till och med jag om jag kanske dragit saker och ting lite för långt. Men det stoppar mig inte...måndag är det som gäller.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar