Repriser är lite som att sitta ner och pissa, det funkar om du är full eller bekväm men du känner dig som en kärring...fast, är hon villig att betala resa, mat och uppehälle så är jag inte den som är den. Jag må ha stolthet men den kan absolut köpas.
Jag kan henne. Hon mår som bäst när jag har nypt hennes bröstvårtor tills de börjar bli blå, har slagit till henne så sminket och tårarna rinner ner för hennes annars vackra ansikte och när jag tar ett stadigt grepp kring hennes hals och hör henne kippa efter andan. Själv är jag nöjd med en Big Mac och en avsugning men vissa ska va så jävla pretentiösa.
Den här gången gav jag henne det inte och jag såg förvirringen i hennes ansikte. Förvirringen förvandlades till frustration och frustrationen till provokation. Hon vet om att det finns en gräns och hon är rädd för den men samtidigt vill hon att det ska gå för långt.
Pang! Kinden rodnar och det som var ett föväntansfullt leende förvandlas snabbt till överraskad smärta.
Pang! Hon får som hon vill och som vanligt blandas njutningen med ånger över att hon faktiskt bad om det.
Pang! Pang! Pang! Hon skjuter fram axlarna, för upp händerna för att täcka ansiktet - halvt för att skydda sig mot fler slag, halvt för att inte låta mig se att tårarna nu rinner i en sminkblandad ström ner för hennes kinder. Allt medan min kuk är begravd djupt inuti henne.
Hon är min slyna och ingenstans känner hon sig så trygg som i just den rollen.
torsdag 20 maj 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar